Det händer att jag gör studiebesök bland de minst tittade kanalerna på Twitch. Nyligen blev jag vittne till en troligtvis inte särskilt ovanlig episod som jag ändå finner smått poetisk.
Det begav sig som så att jag var ensam tittare på en kanal vars värd saknade både webbkamera och mikrofon, och spelade något spel som jag inte kan minnas. Efter några minuter dyker en till tittare upp och följande konversation mellan denne och värden, parafraserad ur minnet, följer i chatten:
tittare: cool
tittare: nice profile picture
tittare: who created your banner?
värd: I did :)
tittare: its great[Några minuters paus]
tittare: for 100 dollar i can get you 200 viewers
värd: Sorry, I'm not interested
tittare: not bots, real people
värd: Thank you, but I want to build my channel by myself, no shortcuts
tittare: its not cheating they are real people
tittare: i can see u are good
värd: Sorry, I unfortunately have to decline
Konversation fortsätter några vändor till i samma spår innan personen i chatten ger upp och lämnar kanalen.
För mig var det nästan likt en konstupplevelse att ensam bevittna uppkomsten av denna dialog i ett bortglömt hörn av Twitch. Även om känslan inte blir densamma här ur kontext har denna interaktion i min mening något poetiskt över sig. I mig inger den lugn, som en cirkel som sluts. Att analyser den här kommer gå för mer in på min tolkning av det hela än jag har för avsikt, men jag ville ändå dela med mig av denna upplevelse ifall den också råkar resonera på något vis hos någon annan.