Vad är vackert? Eller ett steg längre – värdefullt? Ett svar på en sådan fråga kräver egentligen mer eftertanke, men jag finner ändå följande infall något intressant: I mer teoretiska sammanhang, t.ex. matematik, retorik, filosofi, värdesätter jag enkelhet och tydlighet medans jag i den fysiska värden värdesätter kaos (i matematisk betydelse) och mångfald. Hur kan dessa till synes helt oförenliga värderingar få plats i samma huvud?
En lösning på denna paradox är den att det jag egentligen gillar är realiserade komplexa system som knyts samman av enkla regler. Stokes generaliserade sats, är vacker därför att den är enkel och samtidigt binder ihop mycket av den matematiska analys som studeras i livstider utan att uttömmas. Livet på jorden är vackert eftersom en enkel evolutionsprocess har producerat en sådan mångfald av arter.
Detta värdemodell är en väldigt enkel men dock med några intressanta implikationer (och är förövrigt därav vacker?), varav vissa är lättare att svälja än andra: Jorden förlorar en del av sin skönhet när arter utrotas. Anarki är, så länge något annat värde inte skadas, troligtvis att föredra över demokrati eftersom det är ett enklare styrelseskick som samtidigt kan resultera i större variation i människors uttryck (om inte samhället kollapsar d.v.s.).
Under tiden jag skrivit denna text har jag inte lyckats reda ut om eller vad denna modell säger angående vänner, familj, tortyr eller huruvida friskolor ska få vara vinstdrivande eller ej. Dessa frågor lämnas därför som en övning åt läsaren.